Fågeln sitter på trädens gren
Och den såg ett upplyst sken
Som lyste strkt på bladen
Och även den vackra staden
Men vinden svepte starkt förbi
Så fågeln föll ner på ett bi
De händer ju alla
Alla måste en gång falla
Fågeln fick ett stick
När han gav biet en kick
Aj vad det stack
så han fick sig ett fnatt
Men det förstår du väll lille fågel
Som nu sitter uppe vid månen
För även du måste falla
De gör ju vi alla
AV: Erika Fredriksson
tisdag 3 april 2012
tisdag 14 februari 2012
Inspirerad av olivia
När hela ens värld rasar omkull
vem offrar inte allt för sin egen skull?
Ska det vara du eller ska det vara jag?
kanske finner vi svar någon dag
Livet är så hoppfullt och samtidigt hårt
varför måste det vara så svårt?
Jag vill ju bara vara
utan någon snara
Kanske lättar det någon gång
om vi alla sjunger min sång.
Det är vinter, det kallt.
Du min älskling, du är mitt allt.
Det är vinter, och det är snö.
Utan dig, vill jag bara lägga mig och dö.
Men jag hittar styrka, och blicka mot en vår.
Min kärlek till dig, är någonting som består.
av: Marielle
vem offrar inte allt för sin egen skull?
Ska det vara du eller ska det vara jag?
kanske finner vi svar någon dag
Livet är så hoppfullt och samtidigt hårt
varför måste det vara så svårt?
Jag vill ju bara vara
utan någon snara
Kanske lättar det någon gång
om vi alla sjunger min sång.
Det är vinter, det kallt.
Du min älskling, du är mitt allt.
Det är vinter, och det är snö.
Utan dig, vill jag bara lägga mig och dö.
Men jag hittar styrka, och blicka mot en vår.
Min kärlek till dig, är någonting som består.
av: Marielle
onsdag 8 februari 2012
Uppgift 7. Inlämningsuppgift
1.Öppna ett nytt word-dokument
2. Samla allt det du skrivit på bloggen i ett word-dokument som du skickar till mig!
• Uppgift 1: Kopiera den första dikten du valt: ” Sveriges bästa dikt”
• Uppgift 2: Kopiera de dikter du valt att kommentera, samt dina kommentarer på dessa
• Uppgift 3: Kopiera din ”Min egen Sonja”:
• Uppgift 4: Kopiera de rader av Olivia Bergdahl du valt
• Uppgift 5: Kopiera din ”inspirerad av Olivia”.
• Uppgift 6. Kopiera din Haiku.
3.Ny uppgift
Läs de dikter dina kamrater diktat. Välj en du tycker är bra. Kopiera och klistra in word-dokumentet. Skriv en kort analys av dikten: Vad handlar den om? Vad läser du in mellan raderna? Vilka stilgrepp innehåller den? Varför gillar du den?
Maila in denna uppgift till mig – lise-lotte.ryberg@gymf.molndal.se
senast i morgon 10/2. Ha det så kul under er APU! Jag kommer att sakna er – men det blir ju skönt att få ordentligt med tid att koka ihop ett nytt spännande tema nr 2 för er i SvB!
2. Samla allt det du skrivit på bloggen i ett word-dokument som du skickar till mig!
• Uppgift 1: Kopiera den första dikten du valt: ” Sveriges bästa dikt”
• Uppgift 2: Kopiera de dikter du valt att kommentera, samt dina kommentarer på dessa
• Uppgift 3: Kopiera din ”Min egen Sonja”:
• Uppgift 4: Kopiera de rader av Olivia Bergdahl du valt
• Uppgift 5: Kopiera din ”inspirerad av Olivia”.
• Uppgift 6. Kopiera din Haiku.
3.Ny uppgift
Läs de dikter dina kamrater diktat. Välj en du tycker är bra. Kopiera och klistra in word-dokumentet. Skriv en kort analys av dikten: Vad handlar den om? Vad läser du in mellan raderna? Vilka stilgrepp innehåller den? Varför gillar du den?
Maila in denna uppgift till mig – lise-lotte.ryberg@gymf.molndal.se
senast i morgon 10/2. Ha det så kul under er APU! Jag kommer att sakna er – men det blir ju skönt att få ordentligt med tid att koka ihop ett nytt spännande tema nr 2 för er i SvB!
inspirerad av olivia
Mig själv och innan annan
Jag vill så gärna vara som du
Men det finns ingen chans nu
Den försvann en gång för längesen
När jag förlorade min vän
Vännen som jag alltid hållit kär
Nu finns du inte längre där
Det finns ingen möjlighet för mig
Att bli som precis dig
Jag drömde så gott att jag var någon annan
Men jag vaknar, och jag har en finne i pannan
Åh vad är det här
Hur har det blivit sådär
Jag känner mig för fan som ett sär
För min gamla kärlek, du bara försvann
Kanske till en savann
Du lämnade mig kvar ensam
Rädd som ett ynkligt lamm
Men jag är mig själv, och ingen annan
Jag har fortfarande den där finnen i pannan
Det spelar för guds skull ingen roll
Jag ser i alla fall inte ut som ett troll
Jag är mig själv och det är okej
Jag är i alla fall en ganska tuff tjej
Jag vill så gärna vara som du
Men det finns ingen chans nu
Den försvann en gång för längesen
När jag förlorade min vän
Vännen som jag alltid hållit kär
Nu finns du inte längre där
Det finns ingen möjlighet för mig
Att bli som precis dig
Jag drömde så gott att jag var någon annan
Men jag vaknar, och jag har en finne i pannan
Åh vad är det här
Hur har det blivit sådär
Jag känner mig för fan som ett sär
För min gamla kärlek, du bara försvann
Kanske till en savann
Du lämnade mig kvar ensam
Rädd som ett ynkligt lamm
Men jag är mig själv, och ingen annan
Jag har fortfarande den där finnen i pannan
Det spelar för guds skull ingen roll
Jag ser i alla fall inte ut som ett troll
Jag är mig själv och det är okej
Jag är i alla fall en ganska tuff tjej
jag känner dig
Jag känner din hand
Den är varm och vänlig
Jag känner din doft
Susande förbi
Jag känner att du kommer närmare mig
Du ger mig en varm blick
Och en varm kram
Jag känner hur våra kroppar möts
Jag känner sorgen i ditt hjärta
Och jag ser sorgen i dina ögon
Men jag finns här
Jag känner dig
Den är varm och vänlig
Jag känner din doft
Susande förbi
Jag känner att du kommer närmare mig
Du ger mig en varm blick
Och en varm kram
Jag känner hur våra kroppar möts
Jag känner sorgen i ditt hjärta
Och jag ser sorgen i dina ögon
Men jag finns här
Jag känner dig
Inspirerd av Olivia
Man kan inte alltid stå när man trallar
När en annan äpplen pallar
Jag ska inte skvallra
När jag ser dig palla
Det händer ju alla,
Alla måste en gång falla
Det hände oss när vi palla
Då någon tjalla
Äpplen och päron
Banan och apelsin
Vad ska jag ta mig till
Hur ska jag göra
När mörkret sakta faller
Kryper skuggorna fram
Det blir tyst
Man hör varje ljud
Av Jennifer Laine
När en annan äpplen pallar
Jag ska inte skvallra
När jag ser dig palla
Det händer ju alla,
Alla måste en gång falla
Det hände oss när vi palla
Då någon tjalla
Äpplen och päron
Banan och apelsin
Vad ska jag ta mig till
Hur ska jag göra
När mörkret sakta faller
Kryper skuggorna fram
Det blir tyst
Man hör varje ljud
Av Jennifer Laine
tisdag 7 februari 2012
Det stora undret
Tyst! Nu är allting stilla - striden ändad,så sällsamt hastigt som en dröm, som far -den långa, långa gryningskamp fulländad, och solen stiger, strålande och klar.O, vad är detta? Har då all min villa och strid blåsts bort liksom ett korn av damm? Var stilla, hjärta, och min tanke, stilla! Du får ej störa det, som nu går fram.Vart har de flyktat, mina vilsna frågor?Jag kan ej fatta vikten, jag dem gav.Vad göra mig nu tusen kval och plågor, när udden av dem alla brutits av?Nu vill jag möta alla skilda öden med öppna armar, utan rop och knot. Jag åtrår varken livet eller döden - jag är en skål, som fylls och tar emot.Jag är en källa, vilkens stilla vatten skall spegla skyarna, som gå förbi. Ja, jag vill spegla dagen liksom natten av andakt full, från hopp och fruktan fri.O, vad är detta? Säg, ha himlens grindarpå sina gångjärn ljudlöst vridit sig? Nu må jag drivas fritt av alla vindar -från detta kunna de ej driva mig!
av: Karin Boye
Bara jag kan se dig!
I mina drömmars trädgård ser jag inget annat än nya blickar från dig som ingen annan än jag kan se.
Blickar som jag försöker lära mig att tolka.
I bilder ser jag fortfarande ditt vackra leende.
I bilder som ingen annan än jag kan se.
I månens sken ser jag dig fortfarande.
Men om jag skulle lämna mina drömmars trädgård skulle jag sakta få se dig gå längs vägen, in mot ljuset, bort från mig.
Egen Sonja Åkesson
Skriven av:Emelie
måndag 6 februari 2012
Inspererad av Olivia
Dags att somna
Så att man kan domna
Domna bort
Inom kort
Drömma genom hela natten
Jag har inte druckit den vanliga kvälls latten
Skulle vilja svepas in
Jag vill, vill inte vara din
För när man är vaken
Måste man veta vad man tycker om saken
I livet
Är inte allt skrivet
Men vad är priset vi betalar
När vi skriver och när vi talar
Därför vill jag drömma
Flyta iväg i flodens strömmar
Men vad är priset vi betalar när vi skriver och när vi talar.
Vi människor är unika
Men många är inte lika.
Allt beror på människorna
i denna värld vi lever.
Vissa är dumma
Andra är stumma.
Det finns alltid folk som hatar
Och folk som ratar.
Det är okej att vara unik
det finns ingen annan som är dig lik
Det finns alltid hjälp till de få
Som är så små.
Som inte vågar visa sig
det finns alltid folk som vill dig illa
Så det enda du kan göra är att ila.
Till den enda värld där du är unik
Och där du kan hitta en spik.
Som du kan spränga ballongen
Som håller dig fången.
När du väl har sprängt ballongen
Visa dig för världen
Du vågar vara dig själv.
Av teeemo
Vi människor är unika
Men många är inte lika.
Allt beror på människorna
i denna värld vi lever.
Vissa är dumma
Andra är stumma.
Det finns alltid folk som hatar
Och folk som ratar.
Det är okej att vara unik
det finns ingen annan som är dig lik
Det finns alltid hjälp till de få
Som är så små.
Som inte vågar visa sig
det finns alltid folk som vill dig illa
Så det enda du kan göra är att ila.
Till den enda värld där du är unik
Och där du kan hitta en spik.
Som du kan spränga ballongen
Som håller dig fången.
När du väl har sprängt ballongen
Visa dig för världen
Du vågar vara dig själv.
Av teeemo
Jag såg på dej vid solens sken
du såg på mej men tänkte klen
Jag log mot dej när vi såg på Grease
du slog på mig när jag lät som en gris
Jag trodde vi funnit varandra
Men så såg du bara Sandra
Du var trygg och du var snygg
Jag ville bara känna på din rygg
Jag kände mig ynklig och svag
Fast du var rykig precis som en sommardag
Fast jag låg och kramma dina armar
Blev jag slagen på grund av mina tarmar
Jag vill bara att du ska se mej som den lilla jag är
Och le mot mig som den slitna jag är
Du misshandlar mig och du sårar mig
Ändå vill jag råda dej
Du är här och jag är här varför måste vi vara isär
Jag förlåter dej om du lever för mej
och ser mej som den tjej jag är
och inte som någon påhittad atmosfär
Skriven av: Frida Sennerstam
Uppgift 6 Haiku
Skriv en Haiku enligt de något förenklade regler vi satt upp:
5+7+5 stavelser
Årstid/natur +känsla
5+7+5 stavelser
Årstid/natur +känsla
söndag 5 februari 2012
Inspirerad av Olivia
Vem säger att jag är bäst
När jag rider på min häst
Vem säger att du är bäst
När du är min gäst
Vem säger att man är stark
När hela ens värld rasar omkull
Vem offrar inte allt för sin egen skull?
Varför skulle inte jag offra när jag är den jag är
Se på mig du kanske lär
Om du plockar ett bär
Är jag kanske kär
Jag borde vara där
Men nu är jag här
Utan ett enda skäl
Börjar ett gräl
Men utan ett gräl
Vet jag inte vem jag är
Så snälla berätta
Varför händer detta
Utan att jag är
Står vi isär
Så säg mig
Vem säger att jag är bäst
När jag har min fest
Vem säger att du är bäst
När du har en jättefest
När jag rider på min häst
Vem säger att du är bäst
När du är min gäst
Vem säger att man är stark
När hela ens värld rasar omkull
Vem offrar inte allt för sin egen skull?
Varför skulle inte jag offra när jag är den jag är
Se på mig du kanske lär
Om du plockar ett bär
Är jag kanske kär
Jag borde vara där
Men nu är jag här
Utan ett enda skäl
Börjar ett gräl
Men utan ett gräl
Vet jag inte vem jag är
Så snälla berätta
Varför händer detta
Utan att jag är
Står vi isär
Så säg mig
Vem säger att jag är bäst
När jag har min fest
Vem säger att du är bäst
När du har en jättefest
Egen Sonja
Är du rädd,
jag är rädd,
rädd för Döden,
döda, är dem rädda,
kan dem känna rädsla,
rädsla, vad är det,
skräck, feghet, ångest,
Döende kan de se ljuset,
Ljuset är vackert,
jag vet,
orädd och Lycklig
jag är rädd,
rädd för Döden,
döda, är dem rädda,
kan dem känna rädsla,
rädsla, vad är det,
skräck, feghet, ångest,
Döende kan de se ljuset,
Ljuset är vackert,
jag vet,
orädd och Lycklig
lördag 4 februari 2012
Jag älskar dig!
Jag älskar dig mest i hela världen.
Så snälla följ med mig på denna färden.
För utan dig vid min sida
så blir det för mig att lida.
Du måste väl förstå hur mycket du betyder för mig?
Du har gjort mig till en stolt tjej.
Så snälla följ med mig på denna färden.
För utan dig vid min sida
så blir det för mig att lida.
Du måste väl förstå hur mycket du betyder för mig?
Du har gjort mig till en stolt tjej.
jag vet att du tror att jag inte uppskattar den du är
men du måste veta att jag håller dig kär.
Om någonting mig händer och jag behöver få tröst
så är det till dig jag vänder mig först.
Skolan,livet,pojkvännen du kan allt.
Det tycker jag är ganska ballt.
men du måste veta att jag håller dig kär.
Om någonting mig händer och jag behöver få tröst
så är det till dig jag vänder mig först.
Skolan,livet,pojkvännen du kan allt.
Det tycker jag är ganska ballt.
Du hjälper mig till och med när jag inte vill
hur du ska sluta med det kännerjag inte till.
hur du ska sluta med det kännerjag inte till.
aldrig behöver förklara
eller försvara
eller försvara
men hursomhelst så gör du allt du kan för mig
vilket gör att jag kan räkna med dig.
Du är mitt allt, därför denna palt.
Det är din tur nu!
Det är din tur nu!
Din tur att göra många mål
Din tur att ta nya tag,byta fönster.
Din tur att åka dit du aldrig vågat.
Din tur för nya blickar, det är din tur.
Din tur för att ta steg framåt till vem du än är.
Det är din tur nu!
Din tur att göra många mål
Din tur att ta nya tag,byta fönster.
Din tur att åka dit du aldrig vågat.
Din tur för nya blickar, det är din tur.
Din tur för att ta steg framåt till vem du än är.
Det är din tur nu!
torsdag 2 februari 2012
inspirerad av Olivia
Bäret som ville bli mer
Livet, vad är livet?
Något otroligt rivet.
Varför blir det såhär
Man vill bara vara ett bär
som varken ser eller hör
Och som ingen rör.
Livet ger oss en chans
Fast det är ingen dans
Som ett bär
Vill man bli kär
Det händer ju alla,
alla måste en gång falla
Bäret, det lilla bäret
Måste mogna och få värdet.
Våga vara sitt eget jag
Och inte följa alla andras lag.
Livet, vad är livet?
Något otroligt rivet.
Varför blir det såhär
Man vill bara vara ett bär
som varken ser eller hör
Och som ingen rör.
Livet ger oss en chans
Fast det är ingen dans
Som ett bär
Vill man bli kär
Det händer ju alla,
alla måste en gång falla
Bäret, det lilla bäret
Måste mogna och få värdet.
Våga vara sitt eget jag
Och inte följa alla andras lag.
MOD
Att visa
sin svaghet
fordrar
stor styrka
Att erkänna
sin feghet
kräver
stort
mod
Skriven av Erik Sjödin
Vald av Isabella Dahlgren
sin svaghet
fordrar
stor styrka
Att erkänna
sin feghet
kräver
stort
mod
Skriven av Erik Sjödin
Vald av Isabella Dahlgren
Flickan i min kärlekssång
Du ligger och tänker på mig
Kan jag få vara nära dig
du säger ju att du drömde om det en gång att få vara flickan i min kärlekssång
Jag är här, Du är där
Jag är så himmelsk kär
Du är en charmig karaktär
Mitt hjärta brinner och blöder
men min cigg ligger glöder
Jag såg på en stjärna och du kom upp i min hjärna
Jag är här och du är där
Men vad spelar det för roll
för jag har koll
Jag kollade bort och tiden blev så kort
Var tog du vägen
När jag behövde dig nära mig?
När du kom i min dröm så var du så härligt lång
Du blev ljuset i min sång
Kan jag få vara nära dig
du säger ju att du drömde om det en gång att få vara flickan i min kärlekssång
Jag är här, Du är där
Jag är så himmelsk kär
Du är en charmig karaktär
Mitt hjärta brinner och blöder
men min cigg ligger glöder
Jag såg på en stjärna och du kom upp i min hjärna
Jag är här och du är där
Men vad spelar det för roll
för jag har koll
Jag kollade bort och tiden blev så kort
Var tog du vägen
När jag behövde dig nära mig?
När du kom i min dröm så var du så härligt lång
Du blev ljuset i min sång
Att drömma och leva
Låt oss vara, låt oss leva
Vara med, vara flera
Bara för att drömma
Och absolut inte glömma
Bort vad du säger och vill, vad du är och får
Men du vet att jag alltid ger dig om det går
Du säger ju att du drömde om det en gång
Att få vara flickan i en kärlekssång
I den du tänker på, i just den sång
Som du sjöng igår till mig med hjärtans lust
Den som jag drömde mig bort till en kust
Där allt vara frid och fröjd
Och jag var jättenöjd
Bara för att drömma bort
Men absolut inte glömma bort
Låt oss leva
Och vara flera
Låt oss vara med i nuet
Och inte kvar i duet
Låt oss vara, låt oss leva
Vara med, vara flera
Bara för att drömma
Och absolut inte glömma
Bort vad du säger och vill, vad du är och får
Men du vet att jag alltid ger dig om det går
Du säger ju att du drömde om det en gång
Att få vara flickan i en kärlekssång
I den du tänker på, i just den sång
Som du sjöng igår till mig med hjärtans lust
Den som jag drömde mig bort till en kust
Där allt vara frid och fröjd
Och jag var jättenöjd
Bara för att drömma bort
Men absolut inte glömma bort
Låt oss leva
Och vara flera
Låt oss vara med i nuet
Och inte kvar i duet
Inspirerad av Olivia
Du stod där så vacker och söt
Jag ville äta dig som en kokosnöt
Dina blåa ögon, ditt ljusa hår
Jag ser på dig, jag fäller en tår
Jag tänker tillbaka på allt som vi haft
När du kysste mig under en sommarnatt
Men såklart, detta händer ju alla
För alla måste en gång falla
Och jag, jag föll för dig
Snälla du se på mig
Se på mig, som du gjorde förut
Jag ångrar allt och jag ber en minut
Va kvar, stanna här
Det är dig jag alltid håller kär
Med ett brustet hjärta jag går på vägen
Nu ska jag ut på vandringsfärden
Långt, långt bort från dej
Torkar tåren, vilken ynklig tjej
Visa nu att du är stark
Ta livet med en klackspark
Men som sagt det händer ju alla
För alla måste en gång falla
Och jag, jag föll för dig
Det är inget jag ångrar men nu säger jag
Hej!
Jag ville äta dig som en kokosnöt
Dina blåa ögon, ditt ljusa hår
Jag ser på dig, jag fäller en tår
Jag tänker tillbaka på allt som vi haft
När du kysste mig under en sommarnatt
Men såklart, detta händer ju alla
För alla måste en gång falla
Och jag, jag föll för dig
Snälla du se på mig
Se på mig, som du gjorde förut
Jag ångrar allt och jag ber en minut
Va kvar, stanna här
Det är dig jag alltid håller kär
Med ett brustet hjärta jag går på vägen
Nu ska jag ut på vandringsfärden
Långt, långt bort från dej
Torkar tåren, vilken ynklig tjej
Visa nu att du är stark
Ta livet med en klackspark
Men som sagt det händer ju alla
För alla måste en gång falla
Och jag, jag föll för dig
Det är inget jag ångrar men nu säger jag
Hej!
Förhastade slutsatser
Se på mig
och kom till slutsatsen att jag är okej
Se på mitt rum hur rörigt det är
och kom till slutsatsen att jag är lat
fråga mig och jag säger att jag mår bra
vilket är din slutsatts
se in i mitt inre
och kom till slutsatsen att du hade fel och att jag ljög
Skriven av: Sonja Götharson
och kom till slutsatsen att jag är okej
Se på mitt rum hur rörigt det är
och kom till slutsatsen att jag är lat
fråga mig och jag säger att jag mår bra
vilket är din slutsatts
se in i mitt inre
och kom till slutsatsen att du hade fel och att jag ljög
Skriven av: Sonja Götharson
MOD
Att visa
sin svaghet
fordrar
stor styrka
Att erkänna
sin feghet
kräver
stort
mod
Skriven av Erik Sjödin
Vald av Isabella Dahlgren
Uppgift 5. Inspirerad av Olivia
Din uppgift är att välja två av de versrader dina kamrater valt från Olivia Bergdahls dikter. Kring dess bygger du din egen dikt. Den måste vara uppbyggd på så sätt att varje radpar rimmar, den ska gärna vara ganska lång, och de rader du ”snott” ska bli en naturlig del av dikten. Läs flera av Olivias dikter för mer inspiration vad gäller ämnen, stil och rim! Gör din uppgift som ett eget inlägg, med rubriken ”Inspirerad av Olivia”
onsdag 1 februari 2012
Var ska jag ta vägen?
Polisen hör allt
Var är dem när skottet träffar mitt bröst?
Mord och skottlossning varenda dag
Var tar världen vägen?
Mitt hjärta dunkar till max
Var ska jag ta vägen?
Jag ställer mig på knä och kollar ut mot världen
Men det finns alltid skäl att hoppa på denna världen
Så var ska jag ta vägen?
Av Emma N BF10
oändligt
Med tiden kommer det överaskande många.
Tankar om universum är oändligt.
Under den stekande solen i öknen.
Där många är för små att ses.
Så vänder alla blicken upp mot stjärnorna
När man behöver lungnet
Så är det bara att titta up
Mot stjärnorna en mörk vinterkväll
Oavset vart man är så
Tittar man upp mot himlen
En mörk stjärnklar natt
Och man ser universums sanna natur
tisdag 31 januari 2012
Vi
Ditt goda hjärta
Ditt ljusa sinne
Mitt livs kärlek
Din personlighet
Ditt utseende
Mitt livs kärlek
Våran framtid
Våra barn
Du och jag
Mitt livs kärlek
Ditt ljusa sinne
Mitt livs kärlek
Din personlighet
Ditt utseende
Mitt livs kärlek
Våran framtid
Våra barn
Du och jag
Mitt livs kärlek
Äntligen
Äntligen, nu äntligen
Nu har jag fått svar på alla mina frågor
Nu äntligen
Svar på alla mina funderingar
Fått reda på fakta
Insett faktum
Finally
Men tanken på att inte veta om
Inte ha det blekaste aning
Om hur allt egentligen ligger till
Kanske den pirrande känslan
Fortfarande hade levt inom mig
Men nu, nu äntligen
När jag har fått allt förklarat
Då försvinner den sakta
Med tiden
Snart finns bra mitt eländiga jag kvar
Jag som fått reda på fakta, insett faktum
Äntligen
Nu har jag fått svar på alla mina frågor
Nu äntligen
Svar på alla mina funderingar
Fått reda på fakta
Insett faktum
Finally
Men tanken på att inte veta om
Inte ha det blekaste aning
Om hur allt egentligen ligger till
Kanske den pirrande känslan
Fortfarande hade levt inom mig
Men nu, nu äntligen
När jag har fått allt förklarat
Då försvinner den sakta
Med tiden
Snart finns bra mitt eländiga jag kvar
Jag som fått reda på fakta, insett faktum
Äntligen
måndag 30 januari 2012
uppgift 4: Olivias bästa rader
Din uppgift är att läsa några av Olivia Bergdals dikter och där hitta två rader som rimmar och som du tycker är riktigt bra! Dikterna hittar du på: www.oliviabergdahl.se.
Skriv in de två rader du valt som en kommentar till den här uppgiften och skriv "vald av.......". Hoppas du hittar så många rader du gillar så att det blir svårt att välja!
Skriv in de två rader du valt som en kommentar till den här uppgiften och skriv "vald av.......". Hoppas du hittar så många rader du gillar så att det blir svårt att välja!
fredag 27 januari 2012
Egen Sonja Åkesson
En vanlig dag!
jag är en glad
gudde från göteborg,
i en Norsk kropp.
Klipp ut och jämför oss.
Vi har en komplicerad
kärleksrelation.
jag vill tro att vår
gemensamma kassa
förvaltas på ett klokt sätt.
Alla var där
som ville vara där.
av: Marielle
jag är en glad
gudde från göteborg,
i en Norsk kropp.
Klipp ut och jämför oss.
Vi har en komplicerad
kärleksrelation.
jag vill tro att vår
gemensamma kassa
förvaltas på ett klokt sätt.
Alla var där
som ville vara där.
av: Marielle
torsdag 26 januari 2012
Ett udda liv
En hård kropp
En hård själ
Ett hårt hjärta
Som lätt går sönder.
Stora frusna ben
Stora frusna armar
Sakta rör sig långsamt
Ingen kan prata
Inga tårar kan falla
Inga känslor finns
En hård själ
Ett hårt hjärta
Som lätt går sönder.
Stora frusna ben
Stora frusna armar
Sakta rör sig långsamt
Ingen kan prata
Inga tårar kan falla
Inga känslor finns
Get your head in the game
Get your head in the game
Redo för avspark, fokusera
Står vid startlinjen, fokusera
Klar för tekning, fokusera
Adrenalinet pumpar, kraften ökar
In med bollen
In med pucken
Glid med skidan in i mål
Fokusera, fokusera
En bruten stav, blodsmak, fokusera
En kapning, fansen skriker, fokusera
En tackling, domaren blåser, fokusera
1:a plats, yes!
Mål, jippi!
En solklar seger, fy vad gött!
Fokusera, fokusera, fokusera om och om och om igen.
Av: Frida Sennerstam
anonym dikt falken albrektssons brudrov
svennen haver en jungfru kär,
av huggen och allt sitt sinne,
han tänker på henne både dag och natt,
Evarest han henne skall finne.
Där hon ville själv vara min.
"jungfrun haver sig en annan trolovat,
det gör mitt hjärta stor kvida,
ty lägger jag sadel på gångare grå
Till henne dock lyster mig rida.
ungersven rider sig till muren,
där väktaren inne ståndar,
han hälsade honom så blidelig,
han talade det bästa han kunde:
"dig giver jag min kappa blå,
fodrad med sabbelskinne,
om du vill bära min bud idag
För fruer och jungfrun här inne.
"du behåll nu själv din kappa blå
fodrad med sabbelskinne,
väl vill jag bära din bud idag
För fruer och jungfrun här inne.
”väktaren går i stugone in,
han staddes för brede bord,
så snäll var han i tungone,
så väl förer han sin ord:
"här håller en ungersven för vår port,
hans hästar äre apellegrå,
och var den hovman han haver med sig,
De hava blankt harnesk uppå.
här håller en ungersven för vår port,
krist råde allt vad han menar,
han vill have sin jungfru här ut
i guld och ädle stenar."
då svarade den stolts jungfru,
i bänken där hon satt:
"det är väll falken Albrektsson,
Han haver mig länge trått.
i tagen av mig mitt huvudgull
i viven mitt änne,
är det den sven som mig haver kär,
Att han mig icke känner.
in kom falken Albrektsson,
gullringar hadde han om händer:
"herre gud singe dina ögon tu,
Så gladelig jag dem känner.
”han tog ock den stolts jungfru,
han lyfte henne på gångaren grå,
och så rede de till Norge hän,
Så lustig vore de båda två.
det var ock den lille smådräng,
han gav sig ingen vila,
Han rider den korta sommarnat väl femton välske milar.
av huggen och allt sitt sinne,
han tänker på henne både dag och natt,
Evarest han henne skall finne.
Där hon ville själv vara min.
"jungfrun haver sig en annan trolovat,
det gör mitt hjärta stor kvida,
ty lägger jag sadel på gångare grå
Till henne dock lyster mig rida.
ungersven rider sig till muren,
där väktaren inne ståndar,
han hälsade honom så blidelig,
han talade det bästa han kunde:
"dig giver jag min kappa blå,
fodrad med sabbelskinne,
om du vill bära min bud idag
För fruer och jungfrun här inne.
"du behåll nu själv din kappa blå
fodrad med sabbelskinne,
väl vill jag bära din bud idag
För fruer och jungfrun här inne.
”väktaren går i stugone in,
han staddes för brede bord,
så snäll var han i tungone,
så väl förer han sin ord:
"här håller en ungersven för vår port,
hans hästar äre apellegrå,
och var den hovman han haver med sig,
De hava blankt harnesk uppå.
här håller en ungersven för vår port,
krist råde allt vad han menar,
han vill have sin jungfru här ut
i guld och ädle stenar."
då svarade den stolts jungfru,
i bänken där hon satt:
"det är väll falken Albrektsson,
Han haver mig länge trått.
i tagen av mig mitt huvudgull
i viven mitt änne,
är det den sven som mig haver kär,
Att han mig icke känner.
in kom falken Albrektsson,
gullringar hadde han om händer:
"herre gud singe dina ögon tu,
Så gladelig jag dem känner.
”han tog ock den stolts jungfru,
han lyfte henne på gångaren grå,
och så rede de till Norge hän,
Så lustig vore de båda två.
det var ock den lille smådräng,
han gav sig ingen vila,
Han rider den korta sommarnat väl femton välske milar.
tisdag 24 januari 2012
Var inte rädd för mörket
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Skriven av: Erik Blomberg
Vald av: Emelie
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Skriven av: Erik Blomberg
Vald av: Emelie
egen sonja åkesson
Gomorron!
Stora som små,
Jorden är av ljus,
Gjord för att tänka framåt.
Största dumheten
Ta inte risken att färdas.
”If we can’t see any stars at night we’ll sit and watch the traffic lights.”
Sa en vis man.
Man måste väll få ha en lite tur
För att se en liten stjärna?
Min stjärna är dubbelt så stor
Mitt barn.
Stora som små,
Jorden är av ljus,
Gjord för att tänka framåt.
Största dumheten
Ta inte risken att färdas.
”If we can’t see any stars at night we’ll sit and watch the traffic lights.”
Sa en vis man.
Man måste väll få ha en lite tur
För att se en liten stjärna?
Min stjärna är dubbelt så stor
Mitt barn.
måndag 23 januari 2012
Se blomman! På smaragdegrunden
hon blänker, oskuldsfull och skär,
en själ i stoftets kedjor bunden,
och Psyches morgondröm hon är.
Om solens rika tempelsalar,
om glänsande kerubers sång
hon drömmer i materiens dalar
i tusenårig dvalas tvång.
Dock svävar även för dess sinne
en dunkel hågkomst av dess fall,
och kronan sviktar, tung av minne,
utöver bäckarnes kristall.
Och blygselns rosenfärga målar
den jungfruliga kindens vår,
och ur det späda ögat strålar
mot dagens strimma ångrens tår.
Gråt, sköna blomma! Så allena
du älskad blir av ljusets Gud.
Gråt, sköna blomma! Tårar rena
var fallen själ till ljusets brud.
Än är du lycklig. Milt dig skonar
än för sitt eldprov frestelsen.
Gestalten än ditt liv försonar,
och medvetslös är skönheten.
Snart skall du vakna ur din dvala,
snart dig på ökenfärden ge,
där inga fläktar dig hugsvala,
där inga syskonsjälar le.
I drakars boning skall du fästa
det lätta vandringstältet då.
I lejonkulor skall du gästa,
med leoparder skall du gå.
Tills maktlös du omsider hinner
den höge Demiurgens borg.
Ett brokigt sällskap där du finner
av sminkad fasa, kransad sorg.
Ett moriskt glänsande Alhambra
den stolta kungaborgen är.
I valvet sväva moln av ambra,
och guldet tak och väggar klär.
Kvicksilvrets forsande kaskader
tas där i jaspisbäcken mot,
och under skinande arkader
bär yppig mosaik din fot.
Här tronar sonen av den häxa,
o arma, som förtrollat dig.
I bergens natt hans ådror växa -
järnmänniska han kallar sig.
O, vänd ditt öga från sultanen,
hans dräkt är som en morgon klar.
Tolv stjärnor glimma i turbanen,
sju kungar dra hans segerchar.
Fem blomstrande furstinnor glänsa
omkring hans rika baldakin
och honom leende kredensa
i pärlsatt guld astraliskt vin.
I rosengården hasta neder,
klart skimrar i violers krans,
omhägnad av en väldig ceder,
en källa där med azurglans.
Betraktelse hon kallad bliver.
Förtrolig som en barndomsvän
hon ur sitt blåa sköte giver
din bild och himlarnes igen.
Din forna skönhet där betrakta,
i vissna rosor nu förbytt.
Rys för de härar som dig vakta,
begråt eonerna, som flytt!
Från minnets näktergal din saga
här mystiskt återljuda hör,
och lär av bönens duva klaga
uppå det språk, som himlen rör.
Av Erik Johan Stagnelius
Från, Fia
hon blänker, oskuldsfull och skär,
en själ i stoftets kedjor bunden,
och Psyches morgondröm hon är.
Om solens rika tempelsalar,
om glänsande kerubers sång
hon drömmer i materiens dalar
i tusenårig dvalas tvång.
Dock svävar även för dess sinne
en dunkel hågkomst av dess fall,
och kronan sviktar, tung av minne,
utöver bäckarnes kristall.
Och blygselns rosenfärga målar
den jungfruliga kindens vår,
och ur det späda ögat strålar
mot dagens strimma ångrens tår.
Gråt, sköna blomma! Så allena
du älskad blir av ljusets Gud.
Gråt, sköna blomma! Tårar rena
var fallen själ till ljusets brud.
Än är du lycklig. Milt dig skonar
än för sitt eldprov frestelsen.
Gestalten än ditt liv försonar,
och medvetslös är skönheten.
Snart skall du vakna ur din dvala,
snart dig på ökenfärden ge,
där inga fläktar dig hugsvala,
där inga syskonsjälar le.
I drakars boning skall du fästa
det lätta vandringstältet då.
I lejonkulor skall du gästa,
med leoparder skall du gå.
Tills maktlös du omsider hinner
den höge Demiurgens borg.
Ett brokigt sällskap där du finner
av sminkad fasa, kransad sorg.
Ett moriskt glänsande Alhambra
den stolta kungaborgen är.
I valvet sväva moln av ambra,
och guldet tak och väggar klär.
Kvicksilvrets forsande kaskader
tas där i jaspisbäcken mot,
och under skinande arkader
bär yppig mosaik din fot.
Här tronar sonen av den häxa,
o arma, som förtrollat dig.
I bergens natt hans ådror växa -
järnmänniska han kallar sig.
O, vänd ditt öga från sultanen,
hans dräkt är som en morgon klar.
Tolv stjärnor glimma i turbanen,
sju kungar dra hans segerchar.
Fem blomstrande furstinnor glänsa
omkring hans rika baldakin
och honom leende kredensa
i pärlsatt guld astraliskt vin.
I rosengården hasta neder,
klart skimrar i violers krans,
omhägnad av en väldig ceder,
en källa där med azurglans.
Betraktelse hon kallad bliver.
Förtrolig som en barndomsvän
hon ur sitt blåa sköte giver
din bild och himlarnes igen.
Din forna skönhet där betrakta,
i vissna rosor nu förbytt.
Rys för de härar som dig vakta,
begråt eonerna, som flytt!
Från minnets näktergal din saga
här mystiskt återljuda hör,
och lär av bönens duva klaga
uppå det språk, som himlen rör.
Av Erik Johan Stagnelius
Från, Fia
HEMLÖS
”Att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanningen är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig –
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
Sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
Ty glädjen är det enklaste av allt.
Men den, som söker sig ett hem för sig,
Får inte tro, att det finns var som helst –
Han måste vandra hemlös någon tid;
Och den som är lögn och vill bli frisk,
Han måste hata sig, till det han kan
Av sanningen, som de andra få till skänks.
Vad är det värt att sörja så för det?
Vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!
Av Karin Boye
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanningen är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig –
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
Sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
Ty glädjen är det enklaste av allt.
Men den, som söker sig ett hem för sig,
Får inte tro, att det finns var som helst –
Han måste vandra hemlös någon tid;
Och den som är lögn och vill bli frisk,
Han måste hata sig, till det han kan
Av sanningen, som de andra få till skänks.
Vad är det värt att sörja så för det?
Vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!
Av Karin Boye
Sonja Åkesson
Förra lektionen arbetade vi med Sonja Åkessons dikter. Vi bekantade oss med Åkej,Ja tack, Lever romantiken? samt Hon och Han.
Din uppgift är att skriva en egen dikt, inspirerade av Åkessons. Välj mellan A och B, eller gör en kombination:
a. Se hur Sonja upprepar och varierar en fras eller ett ord- Hitta en egen fras som du arbetar utifrån i din dikt.
b. Hitta meningar och fraser ur tidningsmaterialet som du finner intressanta, fräcka, eller välformulerade. Bygg en dikt kring dessa!
Din uppgift är att skriva en egen dikt, inspirerade av Åkessons. Välj mellan A och B, eller gör en kombination:
a. Se hur Sonja upprepar och varierar en fras eller ett ord- Hitta en egen fras som du arbetar utifrån i din dikt.
b. Hitta meningar och fraser ur tidningsmaterialet som du finner intressanta, fräcka, eller välformulerade. Bygg en dikt kring dessa!
tisdag 17 januari 2012
Pojken
SvaraRadera
Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
händerna med spända knogar
ögonparets svarta solar
mot det tomma vita pappret.
Tiden tickar, tiden svider
läraren vandrar vanda vägar
fram - tillbaka, fram tillbaka
över nötta klassrumsgolvet
suckar lite, vänder åter.
Sedan samlas alla papper
skrivningen är äntligen över
uppgift läggs till annan uppgift
pennor faller, fötter skrapar
prassel, skrammel, lättnadssuckar.
Bara Pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
utan svar på några frågor
pappret lika vitt som förut;
tomma rader rakt igenom.
Klockan ringer ut till rast
alla rusar raskt till dörren
springer skrattande mot gården
prat och skrik i korridoren;
läraren följer långsamt efter.
Bara Pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken
sitter ännu kvar i rummet;
tystnad, tommhet, doft av kritdamm.
Pojken vänder sig från bänken
Pojken böjer sig mot golvet
knyter skorna, hårt och häftigt
hasar sig upp från stolen
tar sin väska, sina kläder
ångrar sig och lämnar väskan;
vandrar ensam emot porten
lika ensam ut på gatan.
för att aldrig återvända
aldrig mer gå till skolan.
Skriven av Siv Widerberg
Vald av Frida Sennerstam
måndag 16 januari 2012
Främlingen
Det är inte sant att friheten
aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett
frihetén dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit
till hagelkorn.
Prata alltså inte idealistisk skit.
Du som andra kan få följa friheten
till graven.
Efteråt möter du en främling
på vägen.
pröva hans blick.
se långt in i hans ögon.
Av: Birger Norman
Vald av: Marielle
aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett
frihetén dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit
till hagelkorn.
Prata alltså inte idealistisk skit.
Du som andra kan få följa friheten
till graven.
Efteråt möter du en främling
på vägen.
pröva hans blick.
se långt in i hans ögon.
Av: Birger Norman
Vald av: Marielle
Minne
Stilla vill jag tacka mitt öde:
adrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give.
Skriven av: Karin Boye
Vald av: Veronica Löfvendahl
adrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give.
Skriven av: Karin Boye
Vald av: Veronica Löfvendahl
Sorg och glädje
Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn,
glädje i andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena
än den andra ensam.
Sen den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet
och min glädje vemod.
Skriven av: Johan Ludvig Runeberg
Vald av: Erika Fredriksson
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn,
glädje i andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena
än den andra ensam.
Sen den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet
och min glädje vemod.
Skriven av: Johan Ludvig Runeberg
Vald av: Erika Fredriksson
Stilgrepp
Besjäling:”så löser solen sitt blonda hår”
”Träskor: de står vid dörren och skäller”
Liknelse/metafor: ” min älskling du är som en ros”
Motsats/kontrast: ”Jag hade tänkt dig blond
Och lång över allt förstånd
Och så kommer du dock
Mörk och kortväxt och tjock”
Anafor - upprepning med variation: ”Allt är ömhet, allt är smekt av händer
allt är nära, allt är långt ifrån"
Onomatopoetiska/ljudhärmande ord: ”porland, sorlande, kluckande”
Nyord: ord du hittar på själv eller sätter ihop av gamla”…vattenglädje”
Tretal: ”Ja. Det finns skönhet.
Det finns kärlek.
Det finns glädje.
Alliteration- bokstavsrim: det värsta i världen
Är att växa så stor
”Träskor: de står vid dörren och skäller”
Liknelse/metafor: ” min älskling du är som en ros”
Motsats/kontrast: ”Jag hade tänkt dig blond
Och lång över allt förstånd
Och så kommer du dock
Mörk och kortväxt och tjock”
Anafor - upprepning med variation: ”Allt är ömhet, allt är smekt av händer
allt är nära, allt är långt ifrån"
Onomatopoetiska/ljudhärmande ord: ”porland, sorlande, kluckande”
Nyord: ord du hittar på själv eller sätter ihop av gamla”…vattenglädje”
Tretal: ”Ja. Det finns skönhet.
Det finns kärlek.
Det finns glädje.
Alliteration- bokstavsrim: det värsta i världen
Är att växa så stor
uppgift 2.
Välj två dikter du tycker om bland de dikter dina klasskamrater valt. Din uppgift är att kommentera dessa. I din kommentar kan du skriva något om vad du fastnat för i dikten och hur du tolkar den. Du ska också kommentera diktens språk. Här kan du ta hjälp av de stilgrepp jag gått igenom och som du hittar som en egen rubrik i bloggen.
Siktar du på högre betyg än G ska du också koppla dikten till en modern låttext.Finns det någon text som tar upp samma tema? Vem har skrivit låttexten? Citera gärna rader från sången och visa hur de hänger ihop med dikten du kommenterar.
Siktar du på högre betyg än G ska du också koppla dikten till en modern låttext.Finns det någon text som tar upp samma tema? Vem har skrivit låttexten? Citera gärna rader från sången och visa hur de hänger ihop med dikten du kommenterar.
söndag 15 januari 2012
Pojken
Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
händerna med spända knogar
ögonparets svarta solar
mot det tomma vita pappret.
Tiden tickar, tiden svinner
lärarn vandrar vanda vägar
fram-tillbaka, fram-tillbaka
över nötta klassrumsgolvet
suckar lite, vänder åter.
Sedan samlas alla papper
skrivningen är äntligen över
uppgift läggs till en annan uppgift
pennor faller, fötter skrapar
prassel, skrammel, lättnadssuckar.
Bara pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
utan svar på några frågor
pappret lika vitt som förut
tomma rader rakt igenom.
Klockan ringer ut till rasten
alla rusar raskt till dörren
springer skrattande mot gården
prat och skrik i korridoren;
läraren följer långsamt efter.
Bara pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken
sitter ännu kvar i rummet;
tystnad, tomhet, doft av kritdamm.
Pojken vänder sig från bänken
pojken böjer sig mot golvet
knyter skorna, hårt och häftigt
hasar sig så upp från stolen
tar sin väska, sina kläder
ångrar sig, och lämnar väskan;
vandrar ensam genom porten
lika ensam ut på gatan
för att aldrig återvända
aldrig mera gå till skolan.
Av: Siw Widerberg
Vald av: Helen Andersson
Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
händerna med spända knogar
ögonparets svarta solar
mot det tomma vita pappret.
Tiden tickar, tiden svinner
lärarn vandrar vanda vägar
fram-tillbaka, fram-tillbaka
över nötta klassrumsgolvet
suckar lite, vänder åter.
Sedan samlas alla papper
skrivningen är äntligen över
uppgift läggs till en annan uppgift
pennor faller, fötter skrapar
prassel, skrammel, lättnadssuckar.
Bara pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
utan svar på några frågor
pappret lika vitt som förut
tomma rader rakt igenom.
Klockan ringer ut till rasten
alla rusar raskt till dörren
springer skrattande mot gården
prat och skrik i korridoren;
läraren följer långsamt efter.
Bara pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken
sitter ännu kvar i rummet;
tystnad, tomhet, doft av kritdamm.
Pojken vänder sig från bänken
pojken böjer sig mot golvet
knyter skorna, hårt och häftigt
hasar sig så upp från stolen
tar sin väska, sina kläder
ångrar sig, och lämnar väskan;
vandrar ensam genom porten
lika ensam ut på gatan
för att aldrig återvända
aldrig mera gå till skolan.
Av: Siw Widerberg
Vald av: Helen Andersson
fredag 13 januari 2012
Sånt som vi inte kan
Sånt som vi inte kan
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga kålpudding utan kål
I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna
De flyga mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka på en tvål
Skriven av: Povel Ramel
Vald av: Sonja Götharson
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga kålpudding utan kål
I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna
De flyga mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka på en tvål
Skriven av: Povel Ramel
Vald av: Sonja Götharson
Förlorat Barn
Förlorat Barn
Det värsta i världen
är att växa så stor
att man lämnar barnet
bakom sig.
Då vandrar man plötsligt
helt allena
utan någon vid handen,
och skriker om natten
efter det förlorade-
men man har förlorat sig själv.
Av: Elmer Diktonius
Vald av: Jennifer
torsdag 12 januari 2012
onsdag 11 januari 2012
Den första flickan jag kysste
hade skolans
största bröst
Vi stod på kyrkogården
kysstes, och kysstes
Någon såg på oss
bakom gardinen
Det var kallt, februari
Träden svarta
På kyrkogården, bland de döda
Is på gången vi stod på
strax bredvid
kyrkogårdsvaktmästarens
verktygsskjul
Minns dina bröst under
min händer
Du smekte mig
Vi stod så i timmar
Snabbt vårljus, jag var
ensam igen
av Göran Sonnevi - vald av Julia Hansson
hade skolans
största bröst
Vi stod på kyrkogården
kysstes, och kysstes
Någon såg på oss
bakom gardinen
Det var kallt, februari
Träden svarta
På kyrkogården, bland de döda
Is på gången vi stod på
strax bredvid
kyrkogårdsvaktmästarens
verktygsskjul
Minns dina bröst under
min händer
Du smekte mig
Vi stod så i timmar
Snabbt vårljus, jag var
ensam igen
av Göran Sonnevi - vald av Julia Hansson
tisdag 10 januari 2012
Sveriges bästa dikt
Din första poesiuppgift är att:
1.
Hitta en riktigt bra dikt bland de svenska klassikerna. Leta i alla antologier vi har. När du fastnat för någon, skriver du in den i bloggen. Det blir ditt första inlägg. Som rubrik skriver du diktens namn. Skriv författarens namn under, samt "vald av..."
Din första poesiuppgift är att:
1.
Hitta en riktigt bra dikt bland de svenska klassikerna. Leta i alla antologier vi har. När du fastnat för någon, skriver du in den i bloggen. Det blir ditt första inlägg. Som rubrik skriver du diktens namn. Skriv författarens namn under, samt "vald av..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)