Jag såg på dej vid solens sken

du såg på mej men tänkte klen

                         

Jag log mot dej när vi såg på Grease

du slog på mig när jag lät som en gris

Jag trodde vi funnit varandra

Men så såg du bara Sandra

Du var trygg och du var snygg

Jag ville bara känna på din rygg

Jag kände mig ynklig och svag

Fast du var rykig precis som en sommardag

Fast jag låg och kramma dina armar

Blev jag slagen på grund av mina tarmar

Jag vill bara att du ska se mej som den lilla jag är

Och le mot mig som den slitna jag är

Du misshandlar mig och du sårar mig

Ändå vill jag råda dej

Du är här och jag är här varför måste vi vara isär

Jag förlåter dej om du lever för mej

och ser mej som den tjej jag är

och inte som någon påhittad atmosfär

Skriven av: Frida Sennerstam