Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Skriven av: Erik Blomberg
Vald av: Emelie
5 kommentarer:
Den här dikten är enligt mig skriven med ett lugnt och simpelt språk som alla kan förstå. Jag gillar inte mörkret men jag älskar ljuset. Så hur skulle jag kunna uppskatta ljuset så som jag gör om inte mörkret hade funnits? Jag syftar här på nattens mörker men i den här dikten får jag uppfattningen att det inte alls har något med solens ljus att göra utan när allt tycks vara jobbigt, motstridigt och besvärligt så finns det alltid ett litet ljus som ligger och vilar någonstans, något positivt något som gör mödan värd.
Alltså ser jag mörkret som en metafor för det som gör livet svårt.
En antydan av anafor används är att flera stycken börjar med raden ”Var inte rädd för mörkret” men att andra raden skrivs olika.
Låt - Über sieben Brücken mußt Du geh'n
Av - Karat
Du måste gå över sju broar
Sju tunga år måste du orka dig igenom
Sju gånger kommer du inte vara värld någonting
Men en gång kommer du att vara ljuset
Jag tycker bandet mellan låt texten och dikten är rätt klar. Man måste genomgå många motgångar för att kunna få lyckas ibland. Efter dessa 7:or som står i refrängen är parallellen eller motsvarigheten mörkret som tas upp i dikten.
jag tycker att dena dikten är väldigt fin och man kan se hur dikten är uppbygt av ett sorgset språk men man blir ändå glad över att läsa den. författaren använder även ett fint och vältaligt språk.
den här dikten har tretal i sig och är skriven med mörker och ljuset i varannan rad.
den är lätt att förstå sig på och jag gillar både ljuset och mörkret.
Dikten är lätläst och skrivet med ett fint och vårdat språk. I dikten nämner författaren mycket om mörker och ljuset. själv gillar jag ljuset men även mörkret är fint.
Skicka en kommentar