Stilla vill jag tacka mitt öde:
adrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give.
Skriven av: Karin Boye
Vald av: Veronica Löfvendahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar