söndag 15 januari 2012

Pojken

Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
händerna med spända knogar
ögonparets svarta solar
mot det tomma vita pappret.

Tiden tickar, tiden svinner
lärarn vandrar vanda vägar
fram-tillbaka, fram-tillbaka
över nötta klassrumsgolvet
suckar lite, vänder åter.

Sedan samlas alla papper
skrivningen är äntligen över
uppgift läggs till en annan uppgift
pennor faller, fötter skrapar
prassel, skrammel, lättnadssuckar.

Bara pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
utan svar på några frågor
pappret lika vitt som förut
tomma rader rakt igenom.

Klockan ringer ut till rasten
alla rusar raskt till dörren
springer skrattande mot gården
prat och skrik i korridoren;
läraren följer långsamt efter.

Bara pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken
sitter ännu kvar i rummet;
tystnad, tomhet, doft av kritdamm.

Pojken vänder sig från bänken
pojken böjer sig mot golvet
knyter skorna, hårt och häftigt
hasar sig så upp från stolen

tar sin väska, sina kläder
ångrar sig, och lämnar väskan;
vandrar ensam genom porten
lika ensam ut på gatan 

för att aldrig återvända 
aldrig mera gå till skolan.

Av: Siw Widerberg
Vald av: Helen Andersson  

1 kommentar:

Emelie sa...

Jag tycker att dikten är ganska hemskt jag upplever det som att han blir mobbad i skolan och bara vill att det ska ta slut. Jag upplever det också som att han är väldigt ensam och inte har några vänner. Han väntar nog på att de ska gå ut på rast innan honom så att de inte ska göra något mot honom både fysiskt och psykiskt. Han är troligen rädd att de ska bli värre om han berättar för någon lärare eller förälder. Det ända sättet han tror är förmodligen att gå och inte återvända igen.

"No one no one no one can get in the way of what I'm feeling"

Där tycker jag att denna låttexten passar in där bara för att jag får en känsla av att han är ensam och ingen förstår hur han känner med tanke på

"vandrar ensam emot porten
lika ensam ut på gatan."

I texten används det anafor efter som

Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
Bara Pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
Bara Pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken