SvaraRadera
Pojken sitter blek i bänken
stel och sluten, tyst och trumpen
händerna med spända knogar
ögonparets svarta solar
mot det tomma vita pappret.
Tiden tickar, tiden svider
läraren vandrar vanda vägar
fram - tillbaka, fram tillbaka
över nötta klassrumsgolvet
suckar lite, vänder åter.
Sedan samlas alla papper
skrivningen är äntligen över
uppgift läggs till annan uppgift
pennor faller, fötter skrapar
prassel, skrammel, lättnadssuckar.
Bara Pojken sitter stilla
lika stel och lika sluten
utan svar på några frågor
pappret lika vitt som förut;
tomma rader rakt igenom.
Klockan ringer ut till rast
alla rusar raskt till dörren
springer skrattande mot gården
prat och skrik i korridoren;
läraren följer långsamt efter.
Bara Pojken rör sig inte
sitter ännu kvar i bänken
sitter ännu kvar i rummet;
tystnad, tommhet, doft av kritdamm.
Pojken vänder sig från bänken
Pojken böjer sig mot golvet
knyter skorna, hårt och häftigt
hasar sig upp från stolen
tar sin väska, sina kläder
ångrar sig och lämnar väskan;
vandrar ensam emot porten
lika ensam ut på gatan.
för att aldrig återvända
aldrig mer gå till skolan.
Skriven av Siv Widerberg
Vald av Frida Sennerstam
tisdag 17 januari 2012
Pojken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad jag fastnade för i dikten var att jag och många andra någon gång nog har känt precis som pojken i den här dikten gör. Stressad över skolan, uppgifter som bara tycks bli mer och mer och ända lyckas man inte börja med den första uppgiften. Samtidigt vet man att det är bara är en själv som kan ta tag i det. Tiden blir ens fiende. Rasterna som oftast är favoritdelarna av sin skoldag tas över av ens tankar om allt som måste göras. Man känner kanske också att man inte passar in och känner för att göra allt som alla andra gör. Och förutom skolan kanske det är något annat i ens liv som bara gör en helt slut. Till slut orkar man helt enkelt inte mer att hålla uppe fasaden av att vara så perekt och duktig att man ger upp.
Flera gånger i texten använder sig diktaren sig utav Anafor er att hon t.ex upprepade ”pojken” ett par antal gånger. ”ögonparets svarta solar” används i början utav dikten som är en besjäling för att beskriva det på ett lite mer mänsligt och djupare sätt.
Perfect simple,” Welcome to my life”
“To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life”
Precis som I dikten handlar det om att man känner sig otillräcklig och att man känner sig ensam, I dikten känner han väl att han inte kommer någon vart med något, speciellt skolan och i låten sjunger han om att han känner att han inte vet vad han skall göra med sitt liv och att han är själv i allt.
Skicka en kommentar